fredag 8 mars 2019

Mat och huliganer

Fredagen är den dag man längtar mest till under veckan, alla veckans vardagar leder till fredagens precis som alla vägar leder till Rom. Don´t ask me why. När fredagen väl är kommen så börjar hetsen för att krama ur helgen varenda ledig tid optimalt samtidigt som man ska återhämta sig för att mentalt och fysiskt ta sig an måndagen och dess tvillingdagar.

När jobbet börjar närma sig sitt slut på fredagen är iaf jag skrämmande trött. Hemmagjorda hasselbackspotatisar med en köttbit som är planerad får vårtor och taggar i min hjärna och jag gör en snabb kalkylering om jag kanske kan byta ut den fräscha grönsakssalladen till en ofräsch pizzasallad som någon har knådat ihop med bara händerna i ett kök bakom en kassadisk. Till den här pizzasalladen skulle jag ju kunna kombinera en pizza. Pizzan har iaf förhoppningsvis vänt en vända i en ugn och med lite tur har värmen dödat alla bakterier så bakterierna slipper försöka ha ihjäl mig.

Problemet är att sonen är "deff". En mardröm. Han tränar och tränar och däremellan är det meningen att han ska tugga på proteiner i sällskap med kolhydratfattiga grönsaker. Broccolin har dock spelat ut sin funktion i mitt kök för den har gjort sitt i några år så favoriten är en grönsallad med fetaost och Kalamataoliver från Fontana. Dock tröttnar man på den här salladen oxå efter några dagar i veckan. Och nu till refrängen i kråksången (metafor), jag tycker om att laga mat, jag tycker om kolhydrater och gräddsåser så jag lagar den maten till mig och detta kan inte sonen stå emot. Så han hetsäter det han inte ska ha, toppar med sin "deff" och tillbringar ett eller ett par extra timmar i gymmet. Jag vet, det är en jobbig sits. Vi snackar om en ätstörning och en morsa som försämrar oddsen för den den ätstörde. Därför så lägger jag ofta in LCHF-dagar. Det finns en hel del mumsiga LCHF-recept. Min favorit är vitkålsgratängen. Kål, gul lök, grädde och riven ost. Med en fin köttbit och den där salladen så är det lyx på hög nivå.

Men nu är jag hemma och det blev Kungsörnens spaghetti och Findus köttfärssås, original. Får mig att tänka på skoltiden. Vad jag älskade den maten. Jag hade en burk av Findus i skafferiet som jag har sneglat på och idag var den dag då jag unnade mig den och njöt på minnen från förr.

Well, idag har jag även grälat med sonen över hans beslut att köpa en matchbiljett till oss för över 4000 spänn. Vi åker utomlands i Påsk och hans geniala idé är att gå på fotboll och jag blir rent ut sagt panikslagen över att betala lika mycket för 2 timmar på ett stadium med huliganer i ett annat land som för en flygbiljett, tur & retur. Jag måste intala mig att inte vara en djävla kärring och förstå att en 20-åring värderar annat än jag gör men det tar så emot. Jag älskar sonen för mycket för att predika om att vara ekonomisk men jag är inte bekväm med det. Så det får bli huliganer på weekendresan och det blir säkert jättebra.

Sluta aldrig att drömma

Just nu verkar det inte finnas så mycket att hurra för. Kallt, isigt, en djävla massa virus och bakterier och folk som avlider på löpande ba...