söndag 21 april 2019

2 dagar och gäster

2 dagar kvar. Sen börjar jag jobba igen. Det känns spännande. Jag vet att jag måste men jag vill faktiskt också. Jag vet; det är många "men". Saken är den att jag får inte som jag vill. Mitt öde är bestämt. Låter som en klysha men jag har aldrig fått som jag planerar det. Jag har alltid fått anpassa mig och göra det bästa av mina förutsättningar. Nu är vi där igen. Jag fick för mig att jag inte trivdes på ett jobb som jag egentligen älskade. Jag började tvivla. Det är det som händer när en PTSD:are utsätts för stress eller press eller både och. Världen börjar gunga, ungefär som en båt på ett stormigt hav. Jag blir otrygg, tappar omdömet och överdramatiserar. Får jag inte trygghet så snurrar det runt. Och det snurrade runt. Jag blev headhuntad till ett annat jobb av någon jag litade på och det visade sig vara det mest brutala jobbet jag har haft. Jag knäcktes, igen, som vingen på en fågel och fick steppa tillbaka till mitt bo och ta igen mig. Har jag lärt mig något? Man lär sig alltid något. Men, det man lär sig uppväger inte kostnaden för lärdomen. Is the right way or the highway.

Så, idag städade jag på tomten, grillade, handlade och sen har jag inte orkat mer. Jag fick också vetskap om att jag får besök i helgen. Trevligt besök men kommer jag att orka. Vet ej. Låt oss oss ta en dag i taget.

Jag har fått kontakt med en typ på dejtingsidan. Jag har varit måttligt intresserad men tänkte att jag ska träna på att socialisera. Öppna mig lite. Skapa tillit. Skitbra!!!! Om bara klientelet på sidan hade varit friska. Dom är ju för tusan mer rubbade än jag själv är. I röran har det ploppat upp en som skiljer sig från mängden. Min plan är att träna att vara sann. Inga lögner. Får jag en fråga så ska jag svara utan att försköna mig och mitt liv. Om sanningen inte duger, so what? Det är inte så att jag står och faller för att jag inte har en partner. Jag måste ju börja dejta mig själv och när jag vill dejta mig själv och tycker att jag duger som jag är så ska jag våga och vilja duga för någon annan. Men som sagt, jag tar en dag i taget.

Sluta aldrig att drömma

Just nu verkar det inte finnas så mycket att hurra för. Kallt, isigt, en djävla massa virus och bakterier och folk som avlider på löpande ba...