Nattens härskare har anlänt
Som en talare har en hög med åsikter om vad jag ska på minnas om, vad jag har glömt, vad jag ska tänka på, vad som väntar mig och efter honom ska Herr Ångest upp i talarstolen. Rejält peppad av Nattens härskare så upplyser han om konsekvenserna av allt jag har gjort, inte gjort, kommer ihåg och har glömt och att han kommer att finnas vid men sida så fort jag slår upp ögonen i morgon och köra en repetition. Jag tror att Herr Ångest skåpsuper för han upprepar saker hela tiden och det är som en CD-Skicka med ett hack på alla spår...
Herr Ångest har en slutkläm i sin retorik och det är den förbannade ekonomin. Likt en finansminister räknar han upp underskott efter underskott och talar om att nu är ekonomin smärtsamt underminerad och att jag omgående vare sig jag hälsomässigt är frisk nog el inte borde skaffa inte bara ett utan helst flera arbeten. Innan han hinner börja hota mig med fler konsekvenser kommer så Nattens härskare tillbaka och sätter sig på mitt bröst. Och det är en stadig bit. Han väger så mycket att jag inte ens orkar harkla mig när jag gråter. Andningsövningarna är inte att tänka på ens. Och samtidigt som herr Ångest har börjat på ännu ett nytt av sina upprepningsspår så börjar tårarna trilla. Jag känner mig ensam och utlämnad trots att jag har de här 2 som fuckar min hjärna och gör att jag knappt kan andas. Allt blir så mycket mer patetiskt av att veta att när jag väl däckar av utmattning så kommer jag vakna till dem och det kommer ta mig minst 2 timmar innan jag orkar ta mig ur sängen.
Jag försöker säga att hallo, snubbar...jag gör så gott jag kan. Jag försöker. Jag oroar mig hela dagarna och försöker beta av listor på saker som underlättar. Jag tvekar flera ggr innan jag handlar en vara, jag tar lugnande innan jag öppnar en faktura. Jag undviker att gå förbi en spegel för att slippa se hur äcklig jag ser ut. Jag vågar inte möta människors blickar när jag lämnar hemmet för att de ska se vilken misslycka jag är.9 men de lyssnar inte...de är helt inne i sitt och jag som har blivit våldtagen känner samma smärta av att bli frihetsberövad makten över min kropp och mina känslor så jag böjer mig ner till nedersta sänglådan och öppnar den svarta necessären med Hallo Kitty på och tar fram kartan med Oxascand. Först trycker jag ut en, sen en till och sväljer snabbt. Inte ens det känns bra. Jag vill inte vara beroende av skiten för att sova. Det är den som för mig extra skör på morgonen när ångesten väcker mig. Men jag gör det för att avsluta ännu en dygn i mitt liv och för att jag hoppas att i morgon så får jag möjlighet att slippa tvingas droga mig för att få ro.
