Den parallella världen
Tjoho. jag är tillbax. Tog ett litet break och åkte ned till Miran. En värld helt utan förnuft. Innan man kommer in i tullen får man plocka ut sina gråa hjärnceller och bara ta med en tom tank. Vi är rätt många där. Vissa vänder snabbt, förmodligen för att utrensningen inte fungerade som den skulle och det kom med en eller 2 gråa. Det räcker. Ingen får vara i Miran som kan tänka sunt, är glad eller har hopp.
Nu är jag inte i Miran så ofta för det är svårt att komma in och en lång lista man ska ha bockat av för att komma in och sen man kom på det här med utmattning så har det kommit in en ny målgrupp som ledningen i Miran inte vet om de ska släppa in för helst vill de ha nya stammisar, som kommer regelbundet.
Mattisarna (de utmattade är lite svåra för där finns det ff för många i den verkliga världen som lägger sig i och rycker och drar och det går lixom emot Mirans riktlinjer. Mattisarna rycks tillbaka och vill komma igen, så jag vill inte vara taskig men än så länge är inte Mattisar accepterade. Inte ens i Miran.
Det finns förstås dem som kvalificerar sig så pass att de får medlemskap i Miran. Oftast handlar det om Mattisar som kommer från en arbetsplats i den verkliga världen där man systematiskt har brutit ned individen så hen är så trasig att till slut så är det bara i Miran hen kan vara i.
När jag var i Miran den här vändan så hörde jag att de som var mest lämpliga Mattisar i Miran var dem som hade gjort allt för att bli bekräftade men passerat ett livstid med olika distraktioner som byggs på varandra och till slut hamnar på en arbetsplats med någon satanistisk medarbetare som nogrannt jobbar mot hen och till slut håller ju inte individen ihop armar och ben. Det blandas in läkemedel, droger, läkare och sjukskrivningar och till slut myndigheter som tar det sista förnuftet ifrån individen.
Det är ganska surrealistiskt. Det händer att nya Mattisar träffar på någon av de här satanisterna från den verkliga världen som oxå har övertransformerats till Miran. Det är oftast dom som tar hissen till Miran. De bockar av kriterierna i snabb fart och har redan i ett tidigt stadium få gråa kvar innan de scannas för grå-reduceringen.
Grejen är att den här målgruppen är lite lurig i Miran för ondskan i dem går ännu inte att omvandla så den tar dem ut ur Miran och tillbaka till den verkliga världen. Dom kallas Djävlarna och är placerade i ett område i Miran där dagsljuset är för ljust och där kylan är för varm, för att de ska trivas.
Mirans ledning har både gjort det mörkare och kallare men det bryter inte ned dem.
FAN, det är så mörkt och kallt där så t.o.m vattnet hinner frysa innan man hinner dricka den så Djävlarna brukar alltid suga på istappar som de även sätter i ryggen på varandra men det händer ju inget förstås eftersom deras kroppar är så hårda av kylan.
Sen har vi Bårdisarna som i åratal kommer och går genom tullen. Det är som att de bor i den verkliga världen och Miran fungerar som ett semesterboende. De allra starkaste Bårdisarna har avancerat så pass mycket att deras nästa transformering till den verkliga världen ses som den sista. De har åkt ner och upp mellan Verkligheten och Miran så pass ofta så de behöver komma till ett nytt ställe som funkar bättre för dem än Verkligheten och Miran. Oftast är de så pass dränerade så man när man är i Miran önskar de till slut ska få ro. I Miran är man emot fysisk ondska och våld. Man jobbar hårt för att alla ska bli så färdiga med oredan i den verkliga världen så de klarar av att vara kvar i den utan att komma tillbaka.
Själva konceptet i Miran är att vi som är så trasiga att hjärnan hamnar i hjärtat och hjärtat hamnar i hjärnan får lära sig att leva med den här förväxlingen i den verkliga världen. Individen går igenom stadier som kopplar bort så mycket känslor som möjligt så att man orkar fortsätta leva i parallella tillvaron. Vissa har sagt att det är en värld som låsta psykiska avdelningar i den verkliga världen bortsett från att ingen är "hel" eller har "ro". Miran handlar om att vara inlåst med samma typ av inslag som på en psykavdelning men det finns inga känslor och inge smärta eller glädje. Kroppen och sinnet som är så slitet skiljer sig från hjärnan där bara de mest primitiva grunderna fungerar. Det finns inga droger eller läkemedel. Det behövs ju inte för tankarna är tomma och kroppen känner inget.
Första gången jag var i Miran var jag bara ett litet barn. Då, för många år sedan så var inte Miran anpassat för trasiga barn och ungdomar och man hamnade bland de vuxna. Barnen kallades "Bränder". Även i Miran var de på fel plats. Nu finns det så många Bränder att de har ett alldeles eget område där deras gråa sakta och långsamt matas tillbaka. Och med tanke på att det ska vara gråfria zoner så hålls Bränderna ifrån oss andra. I synnerhet Djävlarna måste skiljas från Bränderna för Djävlarna har ett för bra minnessystem som inte går att radera och som uppmuntras av Brändernas trasiga väsen.
Nu när jag har skrivit lite om Miran så känner jag att jag hade velat vara kvar längre. Jag känner mig så oskyddad i den verkliga världen. Problemet är just att mina känslor är starkare när jag transformeras tillbaka och mina gråa celler är för aktiva och detta skadar mig. Det ska vara tvärtom. I Miran säger dom att min typ är svår att transformera för jag har haft för många rondeller i mitt liv där alla utfarterna består av sorg och smärta men att jag har skapat mig en egen Miran för att klara av att vara i den verkliga världen och det gör att jag bryts ned men att min överlevnadsförmåga är så mönstrat så jag faller in i dem och lever parallella liv.
Tjoho. jag är tillbax. Tog ett litet break och åkte ned till Miran. En värld helt utan förnuft. Innan man kommer in i tullen får man plocka ut sina gråa hjärnceller och bara ta med en tom tank. Vi är rätt många där. Vissa vänder snabbt, förmodligen för att utrensningen inte fungerade som den skulle och det kom med en eller 2 gråa. Det räcker. Ingen får vara i Miran som kan tänka sunt, är glad eller har hopp.
Nu är jag inte i Miran så ofta för det är svårt att komma in och en lång lista man ska ha bockat av för att komma in och sen man kom på det här med utmattning så har det kommit in en ny målgrupp som ledningen i Miran inte vet om de ska släppa in för helst vill de ha nya stammisar, som kommer regelbundet.
Mattisarna (de utmattade är lite svåra för där finns det ff för många i den verkliga världen som lägger sig i och rycker och drar och det går lixom emot Mirans riktlinjer. Mattisarna rycks tillbaka och vill komma igen, så jag vill inte vara taskig men än så länge är inte Mattisar accepterade. Inte ens i Miran.
Det finns förstås dem som kvalificerar sig så pass att de får medlemskap i Miran. Oftast handlar det om Mattisar som kommer från en arbetsplats i den verkliga världen där man systematiskt har brutit ned individen så hen är så trasig att till slut så är det bara i Miran hen kan vara i.
När jag var i Miran den här vändan så hörde jag att de som var mest lämpliga Mattisar i Miran var dem som hade gjort allt för att bli bekräftade men passerat ett livstid med olika distraktioner som byggs på varandra och till slut hamnar på en arbetsplats med någon satanistisk medarbetare som nogrannt jobbar mot hen och till slut håller ju inte individen ihop armar och ben. Det blandas in läkemedel, droger, läkare och sjukskrivningar och till slut myndigheter som tar det sista förnuftet ifrån individen.
Det är ganska surrealistiskt. Det händer att nya Mattisar träffar på någon av de här satanisterna från den verkliga världen som oxå har övertransformerats till Miran. Det är oftast dom som tar hissen till Miran. De bockar av kriterierna i snabb fart och har redan i ett tidigt stadium få gråa kvar innan de scannas för grå-reduceringen.
Grejen är att den här målgruppen är lite lurig i Miran för ondskan i dem går ännu inte att omvandla så den tar dem ut ur Miran och tillbaka till den verkliga världen. Dom kallas Djävlarna och är placerade i ett område i Miran där dagsljuset är för ljust och där kylan är för varm, för att de ska trivas.
Mirans ledning har både gjort det mörkare och kallare men det bryter inte ned dem.
FAN, det är så mörkt och kallt där så t.o.m vattnet hinner frysa innan man hinner dricka den så Djävlarna brukar alltid suga på istappar som de även sätter i ryggen på varandra men det händer ju inget förstås eftersom deras kroppar är så hårda av kylan.
Sen har vi Bårdisarna som i åratal kommer och går genom tullen. Det är som att de bor i den verkliga världen och Miran fungerar som ett semesterboende. De allra starkaste Bårdisarna har avancerat så pass mycket att deras nästa transformering till den verkliga världen ses som den sista. De har åkt ner och upp mellan Verkligheten och Miran så pass ofta så de behöver komma till ett nytt ställe som funkar bättre för dem än Verkligheten och Miran. Oftast är de så pass dränerade så man när man är i Miran önskar de till slut ska få ro. I Miran är man emot fysisk ondska och våld. Man jobbar hårt för att alla ska bli så färdiga med oredan i den verkliga världen så de klarar av att vara kvar i den utan att komma tillbaka.
Själva konceptet i Miran är att vi som är så trasiga att hjärnan hamnar i hjärtat och hjärtat hamnar i hjärnan får lära sig att leva med den här förväxlingen i den verkliga världen. Individen går igenom stadier som kopplar bort så mycket känslor som möjligt så att man orkar fortsätta leva i parallella tillvaron. Vissa har sagt att det är en värld som låsta psykiska avdelningar i den verkliga världen bortsett från att ingen är "hel" eller har "ro". Miran handlar om att vara inlåst med samma typ av inslag som på en psykavdelning men det finns inga känslor och inge smärta eller glädje. Kroppen och sinnet som är så slitet skiljer sig från hjärnan där bara de mest primitiva grunderna fungerar. Det finns inga droger eller läkemedel. Det behövs ju inte för tankarna är tomma och kroppen känner inget.
Första gången jag var i Miran var jag bara ett litet barn. Då, för många år sedan så var inte Miran anpassat för trasiga barn och ungdomar och man hamnade bland de vuxna. Barnen kallades "Bränder". Även i Miran var de på fel plats. Nu finns det så många Bränder att de har ett alldeles eget område där deras gråa sakta och långsamt matas tillbaka. Och med tanke på att det ska vara gråfria zoner så hålls Bränderna ifrån oss andra. I synnerhet Djävlarna måste skiljas från Bränderna för Djävlarna har ett för bra minnessystem som inte går att radera och som uppmuntras av Brändernas trasiga väsen.
Nu när jag har skrivit lite om Miran så känner jag att jag hade velat vara kvar längre. Jag känner mig så oskyddad i den verkliga världen. Problemet är just att mina känslor är starkare när jag transformeras tillbaka och mina gråa celler är för aktiva och detta skadar mig. Det ska vara tvärtom. I Miran säger dom att min typ är svår att transformera för jag har haft för många rondeller i mitt liv där alla utfarterna består av sorg och smärta men att jag har skapat mig en egen Miran för att klara av att vara i den verkliga världen och det gör att jag bryts ned men att min överlevnadsförmåga är så mönstrat så jag faller in i dem och lever parallella liv.
