Rassar och ligga

Min SD-stalker har poppat upp igen. Han som tog kontakt med mig på dejtingsidan och helt plötsligt hade tagit reda på vem jag var, jobbade med och vilket parti jag lyssnade på. Han som presenterade sig som SD:are. Han som hela tiden skriver provocerande inlägg för att han tycker att konflikter livar upp. Han som skriver otrevliga meddelanden och när jag dissar honom mejlbombar mig. Allting på dejtingsidan. Jag försöker vara varsam och inte reta upp helvetet för mycket eftersom han vet vem jag är men jag inte vet vem han är. Men han är så djävla jobbig och jag orkar inte med hans tjafs så när han retade upp mig senast (rasistiskt) förstås och inte svarade på ett par dagar och han mejlbombade och frågade om jag ville träffa honom fick svaret "Nej" från mig blockade mig.

Men, fucking Halleluja tänkte jag. Det var precis det jag ville. Att han skulle tycka att jag inte var värd uppmärksamheten och bara försvinna. Det var assskönt. Jag t.o.m. nynnade för mig själv på en sång när jag såg det.
Nå, jag är ju en djävla olycksfågel och drar på mig både psykopater och elände fick 2 dagar av att han var ute ur mitt liv. Han upphävde blockeringen och är på G igen. Bara skjut mig, tänker jag. Why?!

Jag har över 400 besökare på min profil och 10% av dem hör av sig och brukar inte vara svåra att bli av med. Det klientelet som faller för min profil verkar inte tycka jag är så mysig när de har chattat lite med mig. Mitt utseende verkar tydligen vara helt OK, för vissa besöker min profil flera ggr i veckan utan skriva något så dem måste jag blocka för det fattar ju vem som helst att de sitter och runkar till min bild.

Lite tråkigt är det allt att min personlighet inte går hem hos gemene svensk men vad ska jag göra? Det är lättare att ändra sitt utseende än sin personlighet. Take it or leave it, känner jag och fortsätter att vara mig själv. Vacker och dryg.

Jag har dejtat 2 män från dejtingsidan på alla år jag varit medlem även om jag inte har varit aktiv hela tiden. Det fanns ingen kemi med någon av dem och det blev inget sex eller fler dejter men en av dem blev jag väldigt god vän med. Han är nog den närmaste manliga vän jag har haft. Men som sagt, jag mår bra av att vara aktiv på dejtingssidan i perioder. Även om det vara sjukt.

Så här fungerar det. Man skriver en presentation om sig själv, väljer vad man vill kalla sig och lägger upp en bild på sig själv. Det finns möjlighet att skriva om utbildning, barn, längd, vikt och sån där svammel också. Sen kan man gå in på en profil och lämna ett meddelande och få ett plus för, bild(er) och/eller presentation och en flört. Alla kan se vilka som har besökt ens profil så man har lite koll. Vissa har inte en bild på sig och många önskar man inte hade någon bild på sig själv för de är så oattraktiva. Värst är idioterna som tar selfies på sig själv nakna och är sjukt feta och bleka, eller feta, mörka och håriga, eller viken djävla kombo som helst. Vissa meddelanden läser jag inte ens efter att ha sett bild och fått ett meddelande med någon klyscha som väder eller om jag har haft en bra dag.

Jag tänder varken på väder eller berätta om min dag. Somliga skriver rent ut att de vill ligga, i första meddelandet. Dom blockar jag direkt. Ska det liggas får man vända sig till någon annan. Jag är livrädd för relationer p g a tidigare erfarenheter och skulle absolut inte planera sånt utefter en dejtingsida.

Ja, och så har vi ju min SD:are som skriver rasistiska saker, är ömsom trevlig och ömsom ett svin och oavsett vad man skriver så är han en pain in my ass. Jag undrar lite ibland om han är som jag. Att han också har haft ett så tufft liv att han han mår dåligt och vill andra att få dåligt. Jag menar; det syns ju på min profil att jag inte är blond och blåögd så varför överhuvudtaget stöta på en kvinna som har rötter från ett icke nordiskt land om man är rasist och skriver såna meddelanden.

Förr kunde jag känna empati med trasiga män och vilja hela dem med min kärlek men det har aldrig funkat och det har bara lett till att en person med vassa kanter som jag blir ännu mer vass. Numera känner jag att var och en har ett eget ansvar till välmående och att jag inte vill vara med destruktiva människor som suger energi.

Hur som haver, jag får se om det går att skaka av sig min destruktiva flört på något sätt. Han har förhoppningsvis hittat en ännu mer utländsk kvinna att hänga på och låter den här vara ifred. Eller hur? Så kommer det ju aldrig bli....

Kronofogden och försvunna saker

ATS är i Sth. Han åkte dit med SJ. Över 3 timmar försenade. KATASTROF. Tänk er honom med sin ATS fastna i ett tåg i timmar utan sin mamma. Jag kan säga att jag fick sitta jour i mobilen och t.o.m facetima för att han inte skulle få ett anfall eller utbrott.

Mycket intressant. Jag övertalar honom att inte ta tåget för att det är så långt och osäkert på vägarna. Han tar tåget och tåget är fucking djävla försenat och krånglar från Göteborg till Sth. Jag kollade faktiskt deras hemsida och hela djävla tågtrafiken var i kaos.

Jaha, men jag har gjort en registrering för ersättning. Så nu är det här med mina försvunna glasögon. 3 glasögonboxar med glasögon är borta. BORTA. Jag har alltså på mig mina arbetsglasögon. Funkar jättebra när jag jobbar men lite djävla luddigt när jag vill se längre än typ 2 meter. Men är det inte ironiskt. Hur i helvete kan jag slarva bort dem. Mina solglasögon med styrka och båda ombyten av glasögonen. Jag har ett par gamla glasögon med repor som jag använder när jag kör. Dom är i så dåligt skick att jag inte kan använda dem på jobbet.

Sist jag hade dem låg de i bilen. Nu är dem borta och jag har letat överallt. Så nu mal det som en kvarn i huvudet på mig att hitta dem. Bortsett från det så har jag inte stuckit ut huvudet genom ytterdörren och jag hade svårt att sova jämnt inatt.

Jag har letat och rensat lite i bokhyllan och skåp och har fått ihop en massa att slänga. Jag har svårt för att ta tag i att rensa hemma men det är så skönt när det är gjort. Nästa projekt är att rensa i posten. Jag har 2 månaders post att gå igenom. Det som ska betalas har blivit betalt men jag måste rensa resten och kasta dem som är oviktigt.

Jag har en fobi. Jag har fler men den här påverkar min vardag. Häromdagen stod det om Laila som hade ångest för att öppna sin post för att det är så bundet till när hon var så traumatiserad då hon hade blivit blåst på pengar och jagades av Kronofogden. Jag får också ångest av att både hämta posten från postskåpet som bara det kan ta veckor men även att öppna posten som också kan ta någon vecka och till slut rensa posten.

Men eftersom jag inte kan släppa att hitta glasögonen så måste jag städa och fortsätta rensa för att få ordning och reda i huvudet och dämpa ångesten. Jag har också börjat att ta vid-behovs-medicinen regelbundet för det har varit jobbigt ett par veckor.