Nyss hemkommen från "Fotorally". Du får bilder på vägskyltar som du ska följa och sen ska man hitta motiv som man också får bilder på.12 mil allt som alllt och detta är med Sportvagnsklubben så jag har åkt Porsche hela dagen och sett en massa tjusiga bilar med kika tjusiga farbröder i.
Det är en väldigt trevlig grej. Bilägaren kör och jag är kartvisare och håller koll på motiven och skriver ned var de finns. Man är fokuserad samtidigt som man kan njuta av den vackra naturen. Gjorde detta förra året också och fäll för grejen just för att Sverige är så djävla vackert så det gör ont i själen att man inte värdesätter det mer. Och att göra det här på själva Nationaldagen gör det hela till en reflektion i en dimension som är monumental.
Grattis till Sverige. Jag är glad att jag som utomnordiskt född hamnade i just Sverige och har fått förmånen att bli svensk och både vara delaktig och stolt över att få vara svensk.
Igår var en jobbig dag. Nu har jag boostat mig i underbar natur i 30 graders sol och gott sällskap så jag är uppfylld av harmoni. Jag vet dock att jag närmar mig stupkanten och att det är en tidsfråga innan jag faller om jag inte gör något. Men jag vill inte riskera den trygga tillvaron som jag har byggt upp genom att ta itu med min ohälsa. Samtidigt så vet jag paradoxalt att det kommer ikapp mig.
ATS har messat och lobbat för grill. Han åker till Sth i morgon och jag vill träffa honom. Igår sov han hemma hos sig själv och jag tror att et är något på G med en tjej. Eller så är det något annat påhitt. En gång när jag var hos honom så hittade jag en påse med joint. Asså, jag blev helt fucking galen. I helvete att jag tillåter att han börjar med sånt skit också. Människor med diagnoser vill gärna självmedicinera och han förklarade att det blev lättare med hans ångest men det är inte OK iaf. Då får han gå till doktorn och få något utskrivet. Sen har det varit lungt med det men jag är på både spänn och span.
Nu vila en stund. Njuta av det jag har fått till mig under dagen. Sova. Fortfarande kroniskt trött. Och dessutom förstoppad. Får man tala om sånt högt. Jag måste. Jag är och har varit förstoppad i ett par veckor. Det är så jobbig. Du känner hur det trycker på men det händer inget när man sitter på toa. Sen är du på jobbet och är superstressad och känner att nu skulle du behöva sitta på toa men då hinner man inte sitta i lugn och ro eller så drar någon i handtaget eller man vill sjunka genom jorden om man möter nästa person som ska kissa.
Det finns så gott och ont i världen så jag vill inte överdriva med min förstoppning. Det är ett PK-problem.
