Det här känns jätteskumt. Jag ska fasa ut medicinen som jag började med i april, den som gör mig så djävla trött men som har fått mig att känna mig jämnare i sinnet än någonsin och då vet jag att jag att jag ändå kan uppfattas som ett riktig deppigt psykfall. Känner mig så himla splittrad. Kan inte välja mellan att vara mindre ångestfylld eller mindre trött. Får jag tillbaka ångesten så vet jag inte om jag mentalt klarar av att vara vid liv och om jag fortsätter vara så här djävla trött så klarar jag inte av ett jobb. Så vad gör man?
onsdag 14 augusti 2019
Struktur och röra
Jag försöker få lite struktur på den nya tillvaron. Sjukskriven igen, 1 månad, hann inte klart med vikariatet som kunde ha lett till fortsatt arbete, sökt flera jobb utan att ha fått svar, skickat in ansökningshandlingar för korrektur, skuldsatt mig och har osäker koll på ekonomi, ATS flyttar hem igen, medicinjusteringar på G, håller på att renovera köket...rörigt, rörigt, rörigt....
Sover mycket nu när jag är sjukskriven, har gått ut ur den ängsliga kroppen och står bredvid och ser tidsbägaren rinna ut innan hon tar över, njuter av att ATS är borta samtidigt som det känns som att jag saknar en viktig detalj, måste ha städat, ordning och reda, måste skriva upp viktiga saker, försöker att inte äta, försöker att göra övningar, försöker hitta mod att börja promenera, vill sova och sova och sova....
Tankarna är som en mosaikpalett, olika, ofullständiga, flyter ihop utan helhet...pälsbollen börjar bli gammal och slö....
ATS rörig, FAN, allt är rörigt...
Regn och sol, blixt och åska, ont i hela kroppen, mycket migrän, på något sätt har det blivit för mycket och jag svävar iväg men sitter fast så jag inte kommer loss ändå...att sova ger distans...vet inte hur morgondagen ser ut....
Sover mycket nu när jag är sjukskriven, har gått ut ur den ängsliga kroppen och står bredvid och ser tidsbägaren rinna ut innan hon tar över, njuter av att ATS är borta samtidigt som det känns som att jag saknar en viktig detalj, måste ha städat, ordning och reda, måste skriva upp viktiga saker, försöker att inte äta, försöker att göra övningar, försöker hitta mod att börja promenera, vill sova och sova och sova....
Tankarna är som en mosaikpalett, olika, ofullständiga, flyter ihop utan helhet...pälsbollen börjar bli gammal och slö....
ATS rörig, FAN, allt är rörigt...
Regn och sol, blixt och åska, ont i hela kroppen, mycket migrän, på något sätt har det blivit för mycket och jag svävar iväg men sitter fast så jag inte kommer loss ändå...att sova ger distans...vet inte hur morgondagen ser ut....
Körsbärsträdets klaraste blomma
Fadern hade 3 män som hjälpte honom med jordbruk, djuren och plantagen. Det var 3 goda män som gjorde det de skulle och jobbade hårt.
Zerin gick till barnskolan om dagarna, men det var med nöd och näppe. Det var inte det att det inte var ett förståndigt barn för hon var mer påhittig och klartänkt än sina jämnåriga. Problemet var att hon inte stimulerades av det som lärdes ut i skolan och var det något som inte intresserade henne så la hon uppmärksamheten på annat eller bara väntade ut tiden. Hon tyckte själv att det var plågsamt att vara i barnskolan de där 4 timmarna och hade det inte varit för för pojken Hussein så hade hon nog övertalat fadern att få slippa.När fadern steg upp om morgonen gick hon upp med honom och bröt av det brödet modern hade bakat och en bit av den vita osten och vattenmelon. Precis som fadern. Till det drack hon ett glas thee med lite honung och mjölk. Moden gjorde ett bylte av ost och bröd och fyllde några flaskor vatten och sen begav sig fadern ut och flickan följde honom ända bort till djurhuset som låg nära en halv km bort från huset i det landskap som hon älskade. Marken fadern köpt när han hade gift sig var nu mycket större i omfattning och fadern hade sett till att köpa alla mark som stod emellan huset och och åkern och sedan mellan åkern och plantaget där de odlade tobak till vattenpipa.
Hon var ju inte så duktig på att uppskatta ytan men fadern hade en gång sagt till en handlare att den han hade köpt en mark på 0.7 hektar men att den nu var 15 gånger större och att han avsåg att köpa 4 hektar till för att odla persikor och valnötter på. Och nu hade de stora fält med frukt och oliver och hon väntade ivrigt varje år på att druvorna skulle mogna. Modern hade odlat grödor och grönsaker och numera åkte fadern med sina 3 arbetare till staden för att sälja och det var mest för att han ville övervaka försäljningen. Fadern litade inte på någon.
Han grävde fortfarande ner guldmynt i olivplåtlådan men det mesta använde han till att köpa mer mark eller djur.
Husseins pappa jobbade för fadern så han följde sin far till henens fars mark och därifrån gjorde de sällskap till skolan. Efter skolan gjorde de sällskap tillbaka till hennes hus där hon bytte till arbetskläder och han gick till djurhuset där han hade sina arbetskläder. De hjälpte sina fäder med det som behövdes göras och det fanns alltid jobb. Det tog aldrig slut.
Hussein var en skärpt kille som var starkare än han såg ut att vara. De andra pojkarna i skolan retade honom en gång för hans röda hår och fräknar men det var första och enda gången någon sade något roligt om honom för Hussein nöp dem direkt och gav dem snytingar som klockorna att ringa.
Att vara i Husseins beskydd innebar även att hon var skyddad även om hon inte skulle tveka att klösa ögonen ur den som narrade henne men naturen hade gjort henne kort och tunn som en fjäder. Fadern hade sagt att om det blev storm så skulle hon följa vinden till en annan kontinent om hon inte tog sig till skydd. Av den anledningen så var det bra för både flickan och hennes föräldrar att Hussein såg till deras flicka när de inte kunde vara med. Så kom det sig att flickan redan i begynnelsen hade en trogen övervakare.
Zerin gick till barnskolan om dagarna, men det var med nöd och näppe. Det var inte det att det inte var ett förståndigt barn för hon var mer påhittig och klartänkt än sina jämnåriga. Problemet var att hon inte stimulerades av det som lärdes ut i skolan och var det något som inte intresserade henne så la hon uppmärksamheten på annat eller bara väntade ut tiden. Hon tyckte själv att det var plågsamt att vara i barnskolan de där 4 timmarna och hade det inte varit för för pojken Hussein så hade hon nog övertalat fadern att få slippa.När fadern steg upp om morgonen gick hon upp med honom och bröt av det brödet modern hade bakat och en bit av den vita osten och vattenmelon. Precis som fadern. Till det drack hon ett glas thee med lite honung och mjölk. Moden gjorde ett bylte av ost och bröd och fyllde några flaskor vatten och sen begav sig fadern ut och flickan följde honom ända bort till djurhuset som låg nära en halv km bort från huset i det landskap som hon älskade. Marken fadern köpt när han hade gift sig var nu mycket större i omfattning och fadern hade sett till att köpa alla mark som stod emellan huset och och åkern och sedan mellan åkern och plantaget där de odlade tobak till vattenpipa.
Hon var ju inte så duktig på att uppskatta ytan men fadern hade en gång sagt till en handlare att den han hade köpt en mark på 0.7 hektar men att den nu var 15 gånger större och att han avsåg att köpa 4 hektar till för att odla persikor och valnötter på. Och nu hade de stora fält med frukt och oliver och hon väntade ivrigt varje år på att druvorna skulle mogna. Modern hade odlat grödor och grönsaker och numera åkte fadern med sina 3 arbetare till staden för att sälja och det var mest för att han ville övervaka försäljningen. Fadern litade inte på någon.
Han grävde fortfarande ner guldmynt i olivplåtlådan men det mesta använde han till att köpa mer mark eller djur.
Husseins pappa jobbade för fadern så han följde sin far till henens fars mark och därifrån gjorde de sällskap till skolan. Efter skolan gjorde de sällskap tillbaka till hennes hus där hon bytte till arbetskläder och han gick till djurhuset där han hade sina arbetskläder. De hjälpte sina fäder med det som behövdes göras och det fanns alltid jobb. Det tog aldrig slut.
Hussein var en skärpt kille som var starkare än han såg ut att vara. De andra pojkarna i skolan retade honom en gång för hans röda hår och fräknar men det var första och enda gången någon sade något roligt om honom för Hussein nöp dem direkt och gav dem snytingar som klockorna att ringa.
Att vara i Husseins beskydd innebar även att hon var skyddad även om hon inte skulle tveka att klösa ögonen ur den som narrade henne men naturen hade gjort henne kort och tunn som en fjäder. Fadern hade sagt att om det blev storm så skulle hon följa vinden till en annan kontinent om hon inte tog sig till skydd. Av den anledningen så var det bra för både flickan och hennes föräldrar att Hussein såg till deras flicka när de inte kunde vara med. Så kom det sig att flickan redan i begynnelsen hade en trogen övervakare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)