Jag blev uppringd av min nya handläggare på FK idag. I morse. Vill bara skriva det att jag har bara mött på 2 kassa handläggare på FK under hela mitt liv. Och det här var en av dem. Personal på myndigheter får ta mycket skit p g a alla nya regelverk och politiker som ändras och som tar beslut om insatser och åtgärder som i praktiken är jättesvåra att verkställa. Att jobba i dessa organisationer och omorganiseras vart fjärde år och anpassa sig till nytt kan inte vara alldeles rätt. Det rör sig ibland om stora förändringar. Ibland lägger man ner väldigt mycket omsorger i förändringen och får mycket skit för det på vägen och så kommer det en ny regering och ändrar på allt och man ställer om sig för nya 4 år som belönas med att den gamla regeringen får makten igen och man får ändra tillbaka men med vissa justeringar.
Som sagt. Det är svårt att arbeta på myndigheter med många omställningar och där man får jobba med människor i beroendeställning och som kanske befinner sig i svåra livssituationer. Visas av dessa har en god människosyn och gör något svårt på ett sånt sätt och med ett värdigt bemötande.
Men så har vi en sån som ringde idag. Min nya handläggare, för det var ett år sedan jag hade med FK att göra senast, visade sig var en iskall taktlös person som inte är rätt person på rätt plats. Jag blev så ledsen så jag klarade inte av att stå upp för mig själv så medan hen la på, skrev en dokumentation, och släppte mig så satt jag kvar i flera timmar och var ledsen och förtvivlad. Och egentligen hade samtalet inte med något avslag och göra som skulle innebära att jag tog samtalet överkänsligt utan det var hennes bemötande. Fy, sjutton för såna yrkesmänniskor. Jag har fått numret till hennes chef så när jag har landat lite och inte är så känslosam så ska jag försöka orka ringa och byta handläggare.
Hur fantastisk är inte min katt då? Han ser att jag sitter i läsfotöljen och snörvlar och mår dåligt. Reser sig från sitt soffhörn och kommer och lägger sig med sin varma pälsoutfit på mitt ben och tittar upp då och då och sen sover han. Han tänker nog att han är någon form av pensionerad psykiatriassistant som får gå in och täcka bristerna när inte sjukvård och myndigheter fungerar. För övrigt så skulle jag bara vilja ta ett par lugnande tabletter och få den här dagen att övergå till en ny för att slippa alla ledsamma känslor som virvlar runt i ett stort hål i magen efter att trängt sig igenom min strupe som vassa knivar. Det är nu jag ska tänka positivt, hitta någon positiv, glad känsla att haka mig fast i men det känns ju omöjligt. Jag har iaf katten och bloggen....
