Det finns en stor elefant i det offentliga politiska rummet i Sverige. Centern som verkar vara lika splittrad som strössel gjuter olja i såren genom att välja ny partiledare. Som om detta sargade och utslagna partiet inte hade nog med problem så har man plockat fram ett urval av kandidater som består av en kartig kvinna från Afrika, en fjant i kostym som ser ut som att han har tagit sin magisterexamen i Pingstkyrkan och sen är det en mycket beige skäggis som ingen vet vad han tillför något parti överhuvudtaget.
Kvinnan, Sabuni, har gjort sig populär genom tricket att inte vara populär utan tvärtom, väldigt kontroversiell, vass och en obefintlig kvinnlig approach. Denna kvinna stack ut redan för några år sedan då hon hade en pragmatisk inställning i integrationsfrågan. I sak var den väl inte så uppseendeväckande, tvärtom, många såg förslaget som något positivt. Men hennes kommunikationsteknik och image var störande. Kontaktsökande och på något sätt att hon beredde sig en väg till politiken genom sina idéer . Nå, det gick inte så bra. Hon var för avvikande. Kvinna, svart, och osympatisk så hade hon inte en chans. Sverige var inte redo för den stora förändringen och hon försvann. Nu när partiet släpar i backen och SD har legaliserat kritik i migrationsfrågan så har hon krupit fram igen och taggar för posten som partiledare. Partiet som är splittrat och bitter är uppdelat där ena halvan vill lyfta fram henne som ett sätt att demonstrera sitt missnöje och den andra halvan som fortfarande inte är redo för Sabuni och som stöttar Pingst-typen.
Jag följer den här utvecklingen med intresse. Jag har aldrig berörts av Centern och deras politik så det kan bli intressant att se om de äntligen hittar sin grej eller om det här är starten till slutet för Centern.
Jag har höjt dosen till medicinen. Det var ju hela tiden meningen att jag skulle göra det men biverkningarna har ju varit ett för stort hinder. Med tanke på hur stökig jag har känt mig och efter att ha träffat psyksköterskan så tog jag det beslutet. Vilket har förstärkt biverkningarna så idag när jag var på föredrag så sov jag med öppna ögon från kl 9 till 4. Sen åkte jag hem och sov i 2 och halv timme. Jag hoppas att jag klarar av att stå emot och att medicinerna funkar bra till slut.
SD har blottat sina känslor. Idioten är antingen kär eller så får han utbrott. På sätt och vis är han lite gullig och han är en av de få män jag har träffat som jag kan ha ett verbalt gräl med. Han ger sig inte och kommer på det ena efter det andra sakargumentet. En del av mig vill prova. Jag har ju sluppit den värsta biten, att ta kontakt, och han har varit så duktig med att ta reda på saker om mig på egen hand. Men så undrar jag, vill jag strula med en person som har så annorlunda värderingar jämfört med mina. Värderingar är ju så djävla viktiga men det är ju viktigt också för mig att inte låta någons partitillhörigheter vara en ursäkt för att inte bli intresserad. Då skulle ju inte mina värderingar vara bättre än SD:s. Lite kul skulle det vara. Utlänningen och SD:aren. Oh, Chizez, det ena eländet efter det andra...Ja, precis som med Centern så blir det intressant att följa den här utvecklingen också.
Kvinnan, Sabuni, har gjort sig populär genom tricket att inte vara populär utan tvärtom, väldigt kontroversiell, vass och en obefintlig kvinnlig approach. Denna kvinna stack ut redan för några år sedan då hon hade en pragmatisk inställning i integrationsfrågan. I sak var den väl inte så uppseendeväckande, tvärtom, många såg förslaget som något positivt. Men hennes kommunikationsteknik och image var störande. Kontaktsökande och på något sätt att hon beredde sig en väg till politiken genom sina idéer . Nå, det gick inte så bra. Hon var för avvikande. Kvinna, svart, och osympatisk så hade hon inte en chans. Sverige var inte redo för den stora förändringen och hon försvann. Nu när partiet släpar i backen och SD har legaliserat kritik i migrationsfrågan så har hon krupit fram igen och taggar för posten som partiledare. Partiet som är splittrat och bitter är uppdelat där ena halvan vill lyfta fram henne som ett sätt att demonstrera sitt missnöje och den andra halvan som fortfarande inte är redo för Sabuni och som stöttar Pingst-typen.
Jag följer den här utvecklingen med intresse. Jag har aldrig berörts av Centern och deras politik så det kan bli intressant att se om de äntligen hittar sin grej eller om det här är starten till slutet för Centern.
Jag har höjt dosen till medicinen. Det var ju hela tiden meningen att jag skulle göra det men biverkningarna har ju varit ett för stort hinder. Med tanke på hur stökig jag har känt mig och efter att ha träffat psyksköterskan så tog jag det beslutet. Vilket har förstärkt biverkningarna så idag när jag var på föredrag så sov jag med öppna ögon från kl 9 till 4. Sen åkte jag hem och sov i 2 och halv timme. Jag hoppas att jag klarar av att stå emot och att medicinerna funkar bra till slut.
SD har blottat sina känslor. Idioten är antingen kär eller så får han utbrott. På sätt och vis är han lite gullig och han är en av de få män jag har träffat som jag kan ha ett verbalt gräl med. Han ger sig inte och kommer på det ena efter det andra sakargumentet. En del av mig vill prova. Jag har ju sluppit den värsta biten, att ta kontakt, och han har varit så duktig med att ta reda på saker om mig på egen hand. Men så undrar jag, vill jag strula med en person som har så annorlunda värderingar jämfört med mina. Värderingar är ju så djävla viktiga men det är ju viktigt också för mig att inte låta någons partitillhörigheter vara en ursäkt för att inte bli intresserad. Då skulle ju inte mina värderingar vara bättre än SD:s. Lite kul skulle det vara. Utlänningen och SD:aren. Oh, Chizez, det ena eländet efter det andra...Ja, precis som med Centern så blir det intressant att följa den här utvecklingen också.
