Det är tillbaka. Ångesten, utmattningen, värken, paniken och dödslängtan. Sen jag började med de nya tabletterna har det bortsett från tröttheten varit jämnt och jag har varit stabil men nu har jag varit känslig till och från i 2 veckor och är sådär överkänslig och tar motgångar superhårt.
Trött. Laga mat, städa lite efter jobbet. Pauser mellan varje moment och det blir halvdant. Däckar som en säl och på morgonen gråter jag faktiskt när jag tvingar mig upp. I går grät jag på jobbet och en kollega frågade om något hade hänt och jag skyllde på allergin. Jag kan inte förklara. Jag kan inte förstår själv. Jag vill bara få starka sömntabletter och lägga mig och aldrig vakna upp till detta.
Borde trappa upp medicinen men jag vågar inte. Då blir jag ännu tröttare och kommer inte att klara att jobba och blir sjukskriven. Får skitkass ekonomi och har inte råd att ta mig igenom högen med räkningar som jag försöker beta av från förra sjukskrivningen.
Solen sken så fint i dag. Människor var så glada och log. Helgdag i morgon. Jag ville vara snäll mot katten och släppa ut honom i buren i trädgården och efter att jag kom ut från badrummet efter att ha laddat en maskin så hörde jag hur det smattrade av tunga regndroppar och katten skrek som om djävulen hade tatt honom. Dagarna i ända vill han ut och försöker rymma men han avskyr att bli våt. Så jag fick vira in han i ett badlakan och gnugga honom och han var så tjurig och gick bara och satte sig och pissade framför ögonen på mig på golvet som om det var mitt fel att det började regna. Jag skällde, torkade upp kisset och grät igen.
Vi håller på att bli sams, men det sitter djupt. ATS är ute och gör något men snart kommer han komma dundrade och köra sitt race. Jag ska försöka hänga upp tvätten, ladda en ny maskin och lägga mig så jag sover när han kommer. Jag orkar inget mer och jag orkar inte tänka.
När jag orkar så ska jag berätta om min sd-stalker som högst sannolikt har ett par diagnoser som gör honom till den han är.
Men nu, ett djupt andetag, göra det sista, avsluta den här dagen...
