Tafsa på kvinnor och besparingar inom vården

Det finns en story, någonstans mellan en vilsen SD-gubbe som tafsar på en kvinnas bröst och en Sosseminister som försöker skapa ett förtroende genom att köpa varmkorv och manar oss till betydelsen av att rösta i EU valet. EU som skulle främja fredlig handel i Europa. Låt oss grotta lite i handeln som pågår i vår vardag och låt oss byta ut Bryssel mot fullmäktigesalen i en litet samhälle som heter Vänersborg. Någo nannanstans i närheten av detta alternativa Bryssel börjar en människa som kommer från högvintsbärande branscher göra ett gästspel i ett sammanhang på ett av sjukhusen som tillhör regionen. Den här människan har tidigare arbetat på företag där en månads arbetsinsatser genererade miljoner i månaden, där det inte fanns några klockor som styrde arbetstiden och där den enda drivkraften var bonusen, prestigen eller vinna månadens iPad. Eller människan som arbetar med att skapa beroende för människor till den nya digitaliseringen. Båda företagen ingår i stora och globala koncerner med aktieägare som håvar in pengar och hittar nya snabba "titlar" för att locka unga hungriga arbetsnarkomaner för att fylla sina aktieportföljer. Åter till sjukhuset i regionen som mitt i EU-bruset beslutar sig för att dra ner 150 miljoner på sjukhusen. Människan från bonusvärlden har fullt upp med att lära sig att använda stämpeln. Man stämplar in tidigast 10 minuter innan ens pass börjar, man stämplar ut när man går på rasten och man stämplar in när man har rastat färdigt och som om inte det känns som storebrorsvak så måste man dessutom stämpla ut när man går för dagen. Och hör och häpna, man får inte stämpla ut senare än 10 minuter efter sitt pass. Vilken djävla kulturkrock när man kommer från en bransch där man har börjat tidigt på morgonen och jobbat till sena kvällar och hunnit vara i 3 olika län under samma dag. I bästa fall har man varit hemma innan nio men då har man tjänstedatorn i en handväska som hamnar under huvudkudden och en tjänstetelefon som är ON 24/7. Och om ens chef skulle känna till att man missbrukar sin arbetstid så gravt så kan jag tro att hen känner samma pirr i sitt kön som den vilsna SD-snubben med de långa fingrarna. Med andra ord, chefer inom den privata sektorn går igång på "hängivna anställda som brinner för sitt arbete". Fackföreningsrörelsens och deras gnällande ger dem halsbränna och det leder till överkonsumtion av Novalucol och i värsta fall magsår vilket kan göra att det tvingas söka sjukvård. På sjukhuset arbetar för närvarande en av deras tidigare högpresterande toppnamn som under den korta tiden på 4 veckor sett män, kvinnor, unga, äldre, ljusa, mörka, långa och korta människor i vita, blå eller gröna uniformer slita underbemannade i en stress som jag önskar inte fanns någonstans och varken för människor eller djur. Sätt sektionscheferna på försäkringskassan på en avdelning i en vecka och hen kommer visserligen bli omvänd, dessvärre inte utan en utbrändhet som varar i minst 180 dagar och kommer leda till att hen får säga upp sig från kassan och hitta ett nytt jobb som hen kan utföra utan att falla tillbaka i ohälsa. Under dessa veckor fick jag följa med dottern efter en träning då hon hade fått en ledskada och kraftig stukning i foten. Vi hamnade på akuten och såg personal och läkare springa i skyttetrafik på mottagningen som hela tiden ökade med olycksfall, gråtande barn, äldre med hjärtproblem och en och annan idiot som hade viftat med händerna på krogen men trots detta fick vi fantastisk hjälp, gips, recept och kryckor. Hela äventyret tog 4 timmar med röntgen och kostade 300 spänn. Lika mycket som att äta ute på en restaurang. Inte nog med det, medan dottern kurerade sin fot så åkte en vän innan akut med ambulans med sin svåra astma och det var ruggigt allvarligt. Han hamnade också på akuten, för övrigt hans tidigare arbetsplats eftersom han är läkare. Dagen efter hälsade jag på honom på avdelningen vid lunch och han berättade att han hade sett att personalen inte var färdiga med sina morgonrutiner med patienterna förrän vid elva och att de sprang fram och tillbaka och servade frukost, bytte stomipåsar, gav injektioner, inhalerade, bytte sårplattor och sög upp slem från patienters lungor. Någon berättade att det saknades 4 personer i personalstyrkan och att det inte fanns vikarier att ringa in och att man redan hade hade låtit personalen jobba övertid på sina lediga dagar så man fick gilla läget. Medan min vän åt sina 2 potatisar och lika många järpar och jag min lunchsmörgås kom jag att tänka på en vanlig lunch på något av de mina tidigare jobb där man varje dag åt på restaurangen i lugn och ro och ibland även kunde unna sig ett glas vin om man hade en kollega från något annat land på besök eller en kund som man vill smöra för. När jag arbetade tänkte jag när jag arbetade på mina tidigare flashiga jobb att jag skulle vilja göra något som hade med välgörenhet att göra förutom att betala till alla stödorganisationer som man redan gör men jag kunde aldrig komma på vad. Efter den här månaden på sjukhuset, min dotterns skada och min väns allvarliga sjukdomen så skäms jag för den personen som tjänade så högt tidigare, som plockade höga bonusar och som varje månad vann något för att ge mig drivkraft. Jag gjorde ett fantastiskt jobb tidigare, jag bidrog säkert till en ny bil eller yacht åt någon aktieägare i USA flera gånger om året. Det var pengar jag delvis tjänade av skattepengar för de företagen sålde många av sina tjänster till den offentliga sektorn. Jag ger bryr mig om EU-valet, gubben som tafsade på kvinnan och att Stefan Lövfen måste åka och köpa varmkorv för att få mitt förtroende...det är viktiga saker MEN det viktigaste är det jag ser varje dag i min nuvarande tjänst. Mina hjältar i vita, blå och gröna kläder som dag, natt och kväll finns tillgängliga att ta hand om oss, våra skador och våra sjukdomar. Vem tar hand om dem? För ska jag vara ärlig så tycker jag inte att beslutsfattarna i Vänersborg gör detta. Hur kan det bry sig om mina hjältar när de snor 150 miljoner från dem men samtidigt kan vara så lömska att lägga stora mängder byte på namnbyten. Mina hjältar, min dotter och min vän med sin sjukdom skiter i vilket brevpapper kallelsen kommer i, eller vilken logga mina hjältar har på sina arbetskläder. De undrar hur det ska underlätta för sina patienter och vi vårdtagare undrar hur vår vårdpersonal skall klara sig. Tänk på detta alla ni som jobbar flextider, äter lunch i lugn och ro på en restaurang varje dag och lyfter en lön på över 40 lax, rätt som det är så hamnar du i händerna på en sjuksköterska, läkare eller undersköterska som har jobbat övertid och dubbla pass flera gånger den veckan just du kommer till sjukhuset akut. Vissa av dem gör allt vad det kan för att få dig att må bra för under 23 000 kr, innan skatt. Hur länge kan vi förvänta oss att de ska orka och vilja rädda ditt liv under de omständigheterna. Till beslutsfattarna i regionen: TA MER ANSVAR. Se människorna, inte bara pengarna, det har inte undgått någon att ni är kassa ekonomer och bidrar till underskotten. Vad gör ni själva för att spara pengar? Och när det gäller EU, rösta med hjärtat på vänster sida, det som är bra för oss alla, inte med det högra hjärtat, det som tänker på sina egna intressen.