Tankar och moment

Det är så klart svårt att få ro till att skriva. Slutade med en av medicinerna först och när man inte tror att det kan bli tyngre så blir det det. Jag är så trött, jag börjar gråta för att jag tänker på den här känslan av att vara så trött. Trött så att det gör ont. I huden, tårvätskan, urinblåsan...så trött så att man känner att lössen dansar på armarna men man orkar inte klia, borsta bort dem eller att tänka fram att man inte har löss. Så trött så jag orkar inte hålla koll på den andra medicinen så jag slutade med den också så nu kommer jag att bli sorgsen.
Så trött att jag missbedömer avstånd och går in i väggar eller inte hinner att tänka på att stänga dörren innan jag går förbi den så jag går in i den också. Söta blåmärken och rivmärken där man inte har manövrerat kroppen med avståndsbedömning. Så trött att jag har skurit mig på fingrarna för gurkan tog slut innan jag slutade skära eller jag inte hann komma på hur mjuka tomaterna är att skära i. Vet ni hur mycket vi tänker hela tiden, även när vi inte tror att vi tänker. Vi tänker på att ta i saker, sätta ner fötter, tänka ut vad vi ska göra nästa tanke, gå, sitta, klä på sig. dra ner byxor och trosor innan vi sätter oss på toastolen för att tänka att vi kan kissa, glömmer att stänga toadörr, tänka på att titta efter toarulle, tänka på att dra av toapapper, tänka på att torka sig, tänka på vad det är man ska torka, kiss el bajs, man torkar olika, upp med kläderna, tvätta händerna. Spola. Spola. Spola. Att spola är lätt att inte tänka på. Det bästa är att man inte orkar tänka på hur sorglig man är. Att bli utbränd av att läsa ett mess, för man tänker så många steg innan man kan läsa messet. somnar flera gånger under tiden man läser messet. sen glömma vad det är man läser. Att man har läst överhuvudtaget.
Då förstår man hur ansträngande det är att skriva. Så många moment. Förlåt.