Det här är lite coolt för mig som hänger på den där skitdejtingsidan. Jag var på en begravning i dag och herren som hade gått bort var några år över 80 och hade träffat sin hustru på 60-talet via en kontaktannons. Visst är det ascoolt.
Synd att tekniken inte har blivit så mycket bättre på 60 år, bara. Hmm...fjärde begravningen i år. Känns lite knasigt att ha det som en del av sitt jobb att springa på begravningar. Lite tur att jag har bytt arbetsgivare några gånger. Ett 10-tal ledigheter p g a begravningar hade nog fått vilken arbetsgivare som helst att titta snett på en.
Begravningar är bortsett om sorgen av förlusten något av de vackraste man kan få delta i. Jag hoppas att min begravning blir minst lika vacker som dem jag har fått äran att få delta i.
De finaste är nog att få höra alla fantastiska historier om den avlidnes liv. Jag tror att en avliden p g a hög ålder är mer hanterbart än en sjukdom eller olycka.
En av gästerna. En man. Inte sonen men någon nära, i min ålder. Grät hejdlöst. Fasiken vad sensuellt med en man som vågar vara så öppen med sin smärta. Jag hade lätt kunnat ligga med honom p g a den här sensualiteten.
Men jag gjorde förstås inte det. Jag hamnade vid samma bord som svågern istället som tjatade non-stop tills jag lämnade. Mycket intressant att lyssna på men man fick inte en syl i vädret. Jag tror att många människor inte har någon att tala med så de bara mal på utan konstpauser. Jag är en sån människa men iom att jag inte gärna delar med mig så bloggar jag anonymt istället. Mycket uppfriskande.
Jag lovade ju att återkomma om SD. Jag har inte hört av honom på över en vecka. Jag tänker mycket på honom men försöker jobba på att inte falla för de misslyckade utan istället fokusera på människor som inte är lika trasiga som jag är. Kom nu ihåg detta; man kan inte hjälpa att man är fuckad men man kan FAN se till att inte hitta en likadan loser att strula ihop det med. Finns bara plats för en misslyckad åt gången. Jag lovar. Sug fast vid den goaste och snällaste och bli likadan. OK?
Jag jobbar som sagt på det och försöker förstå min reaktion samtidigt som jag försöker att inte döma SD för hårt. Jag kan inte styra det han tänker och säger men jag kan välja mina egna tankar och känslor. Det är svårt. Gamla vanor är svåra att vänja sig av med. Destruktiva vanor är nästintill omöjliga att sluta med utan professional hjälp.
Synd att tekniken inte har blivit så mycket bättre på 60 år, bara. Hmm...fjärde begravningen i år. Känns lite knasigt att ha det som en del av sitt jobb att springa på begravningar. Lite tur att jag har bytt arbetsgivare några gånger. Ett 10-tal ledigheter p g a begravningar hade nog fått vilken arbetsgivare som helst att titta snett på en.
Begravningar är bortsett om sorgen av förlusten något av de vackraste man kan få delta i. Jag hoppas att min begravning blir minst lika vacker som dem jag har fått äran att få delta i.
De finaste är nog att få höra alla fantastiska historier om den avlidnes liv. Jag tror att en avliden p g a hög ålder är mer hanterbart än en sjukdom eller olycka.
En av gästerna. En man. Inte sonen men någon nära, i min ålder. Grät hejdlöst. Fasiken vad sensuellt med en man som vågar vara så öppen med sin smärta. Jag hade lätt kunnat ligga med honom p g a den här sensualiteten.
Men jag gjorde förstås inte det. Jag hamnade vid samma bord som svågern istället som tjatade non-stop tills jag lämnade. Mycket intressant att lyssna på men man fick inte en syl i vädret. Jag tror att många människor inte har någon att tala med så de bara mal på utan konstpauser. Jag är en sån människa men iom att jag inte gärna delar med mig så bloggar jag anonymt istället. Mycket uppfriskande.
Jag lovade ju att återkomma om SD. Jag har inte hört av honom på över en vecka. Jag tänker mycket på honom men försöker jobba på att inte falla för de misslyckade utan istället fokusera på människor som inte är lika trasiga som jag är. Kom nu ihåg detta; man kan inte hjälpa att man är fuckad men man kan FAN se till att inte hitta en likadan loser att strula ihop det med. Finns bara plats för en misslyckad åt gången. Jag lovar. Sug fast vid den goaste och snällaste och bli likadan. OK?
Jag jobbar som sagt på det och försöker förstå min reaktion samtidigt som jag försöker att inte döma SD för hårt. Jag kan inte styra det han tänker och säger men jag kan välja mina egna tankar och känslor. Det är svårt. Gamla vanor är svåra att vänja sig av med. Destruktiva vanor är nästintill omöjliga att sluta med utan professional hjälp.
