Landet där jag kommer ifrån

Landet där jag kommer ifrån har höga gröna berg och platta dalar som kringlar sig kring det blåaste och renaste vattnet. Träden är kraftiga och har långa armar dekorerade med vackra fina löv som har mörka gröna ådror där det rinner alldeles rönt blod.

När stjärnor skapar sitt ljusspel om skymningen så lyser de gröna ådrorna som om de vore laddade med solenergi på dagen.

Runt de kraftiga trädens kropp växer ömtåliga orkidéer i många tusentals varianter och dansar sig runt träden och delar dess blod.

Som näpna brudar sträcker de sina kronblad om dagarna för att glänsa i solens strålar om nätterna blir de blyga som de oskulder de är och sluter sina exotiska kronblad för att vila tryggt om träden och låta stjärnorna pryda det vackra landet.

I det landet behövs ingen konst för konsten är självaste landskapet, sjöarna, bergen naturen och himlen som ligger som ett paraply över allt det sköna och fina.

Ingenstans har man sett flygplan som skär genom skyn och ingenstans finns det en väg som rymmer bilar eller något annat som behöver laddas med något annat än solens strålar och himlens tårar.

Djurens strövar omkring och latar sig om dagen, lägger sig sömniga under trädens vackra lövböljor, om skymningen sträcker de lojt på sig och jagar varandra glatt på vägen ner till vattnet. Möter man puman eller pantern så hälsar man vänligt och gå vidare.

Om hösten vilar sig solen under molnen. Alldeles för bekväm för att lyfta sig ovan. Hon sträcker sina strålar men låter vinden bjuda på sin höstdans och molnen stänka sina tårar.

I landet där jag kommer från finns inga människor, bara djur. Det finns inga pengar och inga konflikter. Det finns inget farligt och inget smutsigt. Ingen känner till plast och födan kommer från naturen och vätska från vattnet.

I landet där jag kommer ifrån finns ingen karta. Hör du till det landet så blundar du bara så kommer du dit.

I landet där jag kommer ifrån kommer det enda ljudet från naturen och den spelar rytmiskt tills du kommer till ro och somnar.

Läs inte det här

Har så sjukt stark panikångest. Jag balanserar på stupkanten just nu och är uppstressad. Fick an attack häromdagen och blev superyr och höll på att brinna upp. Jag mådde så kass så jag kunde inte ta mig till jobbet ens. Var dag som jag är ifrån jobbet är ett nederlag och gör mig ännu mer stressad. Jag vet förstås att det här beror på upptrappningen av min fittmedicin men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag måste ju fortsätta med den. Jag har mina lugnande att ta vid behov men de är beroendeframkallande och jag vågar inte dra på med för mycket av dem.

Jag har fått känslor. Bli inte arg nu men det är SD det gäller, Jag är så rädd för att jag har känslor p g a mitt destruktiva förflutna och han är en bad boy och har verkligen sagt elaka saker. Men samtidigt så är han lika go när det gäller att säga att han tycker att jag är fin. Kan det vara så att jag inte kan bli kär i ngn om denne inte behandlar mig illa? Kan det vara så att min syn på en man är förknippad med smärta? SD själv undrar om jag söker en fadersfigur? Det är det som är grejen med honom. För att vara en sån tjockskalle så är han oerhört intellektuell oxå. Han läser av mig och jag vill att han ska göra det. Jag är så less på att spela den här vackra och vassa kvinnan och vara rädd för att få kärlek eller inte tror att jag förtjänar att älskas.

Han är väldigt tydlig med att han inte vill att jag provocerar honom för att testa honom utan frågor honom direkt hur han skulle reagera och att fråga om det är något jag vill veta. Den här människan har gjort ett test som visar att han har en superhög IQ. Han kan tänka i olika dimensioner och det är bara en handfull procent människor som har den här IQ-nivån. Men, jag har förstått att han saknar EQ. Inte medvetet men det kan komma mitt i det smarta. Jag kan skriva eller säga något. Flera dagar senare kan han spika exakta orsaken till att jag sa det jag sa eller kände som jag gjorde. Han frågar också många frågor som egentligen är obetydliga och lite konstiga som tex om jag gillar att bada. Nej, svarar jag. Inte ens utomlands. Då får jag höra att jag är en kvällsmänniska som hellre gör aktiviteter på kvällarna och inte vill vara i solen och att min hud inte klarar det.


Nästa vecka köper ATS lägenheten utomlands och flyttar in till mig. Det är så klart att det har varit stressande. Jag har tappat kontrollen. Det känns som att jag filmar mitt eget liv och ser det som händer runt omkring mig och ser hur jag blir mer och mer luddig. Jag behöver ha kontroll för att inte må dåligt men jag är lite för apatisk för att aktivt ta kontrollen.
Jag vill inte må så här. Jag vill ta med min katt och gå och lägga mig och ingen får komma och störa mig. Jag vill inte bli kissnödig och behöva gå upp. Jag vill inte tänka att det är måndag och att jag måste gå till jobbet. Jag vill inte att ATS messar eller ringer eller kommer. Jag vill inte bli störd Jag vill att någon sätter en gren i hjulet som snurrar i mitt huvud så att tankarna försvinner. Jag vill att samma person sätter en gren i alla reservhjul så att de inte börjar snurra och genererar tankar.

Min sköterska är på semester, min läkare är på semester och det finns bara akuten och dit vill jag inte. Och även om de inte skulle vara på semester så vet jag inte vad jag skulle säga. Jag ser ingen ljusning. Jag sitter fast emellan tillstånd levande och dör. Min fysik fungerar, hjärnan fungerar monotont men själen är sliten och kommer inte klara mer.

Läs inte det här

Hon dyker upp i olika perioder.
Alltid när någon man fattar tycke för mig.

"Hon" är väldigt dominant och styrande och tar stor plats när hon sitter på min axel.
Hon ser ut som en fé, ett utseende av den flickan jag var med tanig kropp i stora kläder och ett kroppsspråk som ett  skrämt djur som aldrig vågade titta någon som pratade i ögonen för hon trodde det syntes vad hon hade varit med om även om hon själv inte förstod det hon var med om förutom att det var förknippat med plåga, rädsla och smuts.

Det var en smutsig fé fast man kunde inte se smutset på kläderna, man såg det i hennes oerhört sorgsna ögon. Hon pratar med den den lilla flickans röst. Hennes ansikte är så vackert att man inte kan sluta titta på henne men hennes ögon är sorgsna, så smutsiga så att man ryser för vad det kan vara hon har varit med om.

Jag kan känna värmen från hennes väsen, ångande och brännande som att hon varnar mig.
Men värme är inte hennes enda verktyg, hon är även kylig och avståndstagande. Med sin iskalla hand tar hon ett fast grepp om mitt hjärta och vrider runt tills jag inte längre kan stå emot och ägna min uppmärksamhet åt hennes budskap.

Hon är definitivt en feminist. Män behövs inte i mitt liv. Män kommer skada mig. Jag behöver beskyddas och avstå den kraft som utsöndras när en mans signaler uppfattas av mina sensorer. Det är då Hon kommer för att leda mig rätt. Åt en helt annan riktning än mot Amour. Sakligt påminner Hon mig om vad män och deras drift har gjort mot den lilla flickan som bor inom mig. Sakta åter blir jag ett barn, med ett barns sätt att tänka, inte kritiskt utan övertygad om att jag har gjort fel och Hon tillrättavisar mig. När Hon gör det känner den lilla flickan än värme och omsorg som lindrar hennes smärta och henne oförmåga att inte förstå. Flickan har gjort fel och nu får hon vägledning för att göra rätt. Det flickan har gjort får inte upprepas och hon kommer att lockas till det i olika kamouflerade metoder av män men hon ska stå emot.

Flickan i henne kan fortfarande känna traumat även om hon någonstans även ser den vuxna kvinnans kritiska ögon som spänner i henne. Men Hon har rätt. Hon kom till henne när hon var som mest sårbar. Hon är en ambassadör från Skamkänslans styre. Hon påminner den lilla flickan i den vuxna kvinnans kropp om det som hände henne av män när flickan var mycket liten.

Hon har en lugn sympatisk röst utan varierad satsmelodi. Män är rovdjur och kan för de mesta kontrollera sin drift och kan fungera som sociala däggdjur men det är något med henne som gör att hon attraherar den primitiva driften hos det manliga däggdjuret som gör att den tappar sin kontroll över kontaktsökande och tålighet och hon måste aktivera den höga mobiliseringen i sin kropp och vara redo på att gå till kamp eller flykt som när det händer försätter den vuxna kvinnan ett tillstånd där hennes känslor regleras utifrån rädsla för ökad fara och hon kollapsar i en fångenskap med känslor av ångest, panik, skam och ett maniskt behov av att skydda sig.

-Du måste fortsätta hålla en emotionell distans så att du inte hamnar i såna här komplicerade situationer och sluta att attrahera det du måste undvika, säger Hon. Gå inte vilse, det går inte att ändra ditt öde, du är för trasig för det. Dina tankar är för självdestruktiva och intellektuella och du tror på tankarna i huvudet att du inte kommer att få konsekvenser. För att du förlorar kontrollen och slutar att medvetet orientera dina tankar. Undertryck din tanke om att det finns en lösning för dig, det finns ingen man som kan älska dig, de finns bara de som kommer skada dig.

När Hon har sett att både den lilla flickan och den vuxna kvinnan har förstått så försvinner hon igen.
Övertygad om att hon har framfört sitt budskap och förhindrat att hon skadas av att lita på en man.
Hon lämnar hennes axel som genast reagerar med att bli kallt just där Hon har suttit. Hon bara försvinner ur din syn.