En flört till livet

Kom livet
Kom, sätt dig här hos mig.
Kom, omfamna mig, gläd mig.
Bara kom
Ge mig
Ge mig lusten, ge mig energin, ge mig förståelsen.
Ge mig frid
Lämna mig tankar
Lämna mig oron, lämna mig vetskapen
Lämna det livet försöker ge mig
Liksom syrenens späda grenar med sina soltorkade blomknoppar rör sig i dans med vindens obestämda rytm vilja jag också få ruska av mig, skaka bort dom tunga tankarna. 
Lämna det som håller mig kvar
Dagen kommer inte med styrkan som driver mig till en annan plats. Gårdagen har satt klorna i mitt ena ben och släpper inte när jag försöker slita mig loss.
Jag måste stanna, måste stanna i det som var, leva det livet redan har gett och gråta samma tårar som tvingat sig fram från ögon som inte ser framtiden. Ögon som är vända tillbaka och ser det de inte längre orkar se. 
Likt ett tungt och mörkt moln som drar sin sista suck innan den öppnar sig och tömmer det som inte längre ryms.
En tår släpar sakta ner för överläppen som om den inte orkar släpa sin egen tyngd. In i det sista försöker den klamra sig kvar, vill inte falla, vill inte gå till slutet.
Sältan i en mun som längtat så länge efter den goda smaken från en älskades läppar i drömmar som har svept förbi i alltför långa år. Finns den sötman kvar eller är det hoppet om att den finns som hindrar sältan i tåren att kapitulera. 
Så kom livet, lär mig att ta emot dig, visa mig hur jag ska hantera dig. Låt mig se vad du kan erbjuda mig men mest av allt. Kom, livet, till mig.